Läs om hur vi påverkas av bilder i medierna. Klicka här och
lär dig genom Mediekompassens bildspel.
tisdag 29 mars 2011
torsdag 17 mars 2011
Vilka är utlandskorrespondenter här i Sverige?
Bilden av Sverige i utländska medier har under den senaste tiden mest handlat om
Wikileaks och rättegången mot Julian Assange. Men vilka är det som arbetar som
journalister i Sverige just nu och väljer ut det människor i andra länder ska få veta
om vårt land?
Klicka på länken Utrikeskorrespondenter så får du se vad de valt att berätta om,
vad de heter och vilken nyhetsbyrå eller nyhetskanal de jobbar för.
Wikileaks och rättegången mot Julian Assange. Men vilka är det som arbetar som
journalister i Sverige just nu och väljer ut det människor i andra länder ska få veta
om vårt land?
Klicka på länken Utrikeskorrespondenter så får du se vad de valt att berätta om,
vad de heter och vilken nyhetsbyrå eller nyhetskanal de jobbar för.
måndag 14 mars 2011
Bok: En tokrolig sorgesång
Jag har precis läst den unga författaren Petina Gappahs debutbok ”Sorgesång för Easterly”. Det är en samling korta berättelser som utspelar sig i Zimbabwe i södra Afrika.
Gemensamt för novellerna är att de är lite tokiga och roliga på samma gång. Gappah berättar humoristiskt om öden och äventyr som drabbar folk på landsbygden och inne i städerna. Det är vardagshändelser blandat med omvälvande saker. Det genomgående temat är kampen för att få ett bättre liv. Ofta är det drömmen om god ekonomi som skildas och Gappah gör det genom karaktärer som hembiträden, dagdrivare, studenter och lyxfruar.
Den bästa novellen är Vår man i Genève vinner en miljon euro. Den handlar om en zimbabwier som sänds till Genève för att arbeta för FN. Han är en enkel man som ännu inte har lärt sig hantera frestelserna som den nya tekniken för med sig. När han får ett e-mail om att han har vunnit en miljon euro i ett lotteri rullar en dråplig historia igång. Ni förstår säkert hur det går.
Den unga Petina Gappah skildrar både det glada och det tunga med skärpa. Först skrattar man sig fördärvad åt karaktärernas förvecklingar men i nästa stund skär verkligheten in och lämnar ett svidande sår. Och detta sår blöder…
Sari Hänninen
Gemensamt för novellerna är att de är lite tokiga och roliga på samma gång. Gappah berättar humoristiskt om öden och äventyr som drabbar folk på landsbygden och inne i städerna. Det är vardagshändelser blandat med omvälvande saker. Det genomgående temat är kampen för att få ett bättre liv. Ofta är det drömmen om god ekonomi som skildas och Gappah gör det genom karaktärer som hembiträden, dagdrivare, studenter och lyxfruar.
Den bästa novellen är Vår man i Genève vinner en miljon euro. Den handlar om en zimbabwier som sänds till Genève för att arbeta för FN. Han är en enkel man som ännu inte har lärt sig hantera frestelserna som den nya tekniken för med sig. När han får ett e-mail om att han har vunnit en miljon euro i ett lotteri rullar en dråplig historia igång. Ni förstår säkert hur det går.
Den unga Petina Gappah skildrar både det glada och det tunga med skärpa. Först skrattar man sig fördärvad åt karaktärernas förvecklingar men i nästa stund skär verkligheten in och lämnar ett svidande sår. Och detta sår blöder…
Sari Hänninen
onsdag 9 mars 2011
Film: Tre Robben Island-fångar berättar
Back Home är en dokumentär om fängelseön Robben Island dit politiska fångar sändes under apartheidtiden i Sydafrika. I Back Home berättar tre före detta fångar om sina svåra år i fängelset – om tortyr och annan förnedring de fick utstå för sina politiska åsikters skull. De reser tillbaka och minns en hemsk tid.
Vi som tittare får följa med på en stark resa genom fängelset och genom den tid då människor i Sydafrika inte fick uttrycka sina politiska åsikter fritt. Vi får besöka Nelson Mandels cell och se under vilka omständigheter fångarna levde. Många satt fängslade i över 10-15 år.
De tre berättarna ger en osentimental bild av Robben Island. Men jag tycker att filmskaparna har lagt in för många ljudeffekter i form av åska och muller för att förtäta stämningen. Det hade inte behövts för historien är tillräckligt kraftfull i sig.
Sari Hänninen
Vi som tittare får följa med på en stark resa genom fängelset och genom den tid då människor i Sydafrika inte fick uttrycka sina politiska åsikter fritt. Vi får besöka Nelson Mandels cell och se under vilka omständigheter fångarna levde. Många satt fängslade i över 10-15 år.
De tre berättarna ger en osentimental bild av Robben Island. Men jag tycker att filmskaparna har lagt in för många ljudeffekter i form av åska och muller för att förtäta stämningen. Det hade inte behövts för historien är tillräckligt kraftfull i sig.
Sari Hänninen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)