Vi på Global Journalistik träffar de två journalisterna och utrikeskorresponden- terna Anna Koblanck (t h) och Margareta Svensson (t v) som jobbar med att rapportera nyheter från Sydafrika hem till Sverige.
Global Journalistik: Hur är det att jobba som journalist i Sydafrika jämfört med i Sverige?
- Ingenting fungerar och allting går.
Så sammanfattar Anna Koblanck svaret på frågan om hur det är att jobba som journalist i Sydafrika jämfört med att jobba hemma i Sverige. Anna fortsätter med att berätta att det inte finns någon egentlig grundlag som skyddar yttrandefriheten, men att det ändå är krångligt och byråkratiskt.
- Men, säger Anna, om man pratar med byråkraten så går det till slut.
Margareta Svensson å andra sidan menar att många människor inte vågar uttala sig inför media, de hänvisar till överordnade. Anna berättar om ”vanliga människor och tycker att folk ofta ställer upp med namn, vilket är viktigt. För utan namn blir det ingen publicering eftersom en nyhetsartikel utan källa inte har något värde.
- I grunden, säger Anna Koblanck, är det ingen skillnad mellan att arbeta i Sydafrika jämfört med i Sverige.
Anna Koblanck och Margareta Svensson berättar båda om hur det är att verka långt bort från hemmaredaktionen i Sverige. Många gånger finns nyheter att rapportera om som redaktionen hemma i Sverige inte är intresserade av. Det är ju de som bestämmer vad som ska stå i tidningen eller sägas i radio. Anna Koblanck berättar om den gången då hon kontaktade hemmaredaktionen för att hon ville uppmärksamma dem på nyheten att Madonna skulle adoptera barn från Malawi. Det var först när de stora nyhetsbyråerna i världen som amerikanska nyhetsbyrån AP och brittiska Reuters började intressera sig för Madonna i Malawi som de på nyhetsredaktionen hemma i Sverige var intresserade och ville ha artiklar.
- Man måste, menar Margareta, förhålla sig till de stora nyhetsmedierna, som har en annan agenda så som t.ex. BBC.
Global Journalistik: Vad rapporterar ni till svenska mediekonsumenter om Sydafrika?
- Under fotbolls-VM rapporterade vi naturligtvis mycket om det. Nyhetsrapporteringen från Sydafrika styrs, säger Anna Koblanck, av de principer som styr all annan nyhetsrapportering. Det betyder, att för att en nyhet i media ska nå läsare och lyssnare måste den vara dramatisk och negativ. En nyhet om t.ex. hungersnöd uppfyller dessa principer och blir gärna en nyhet i tidning, tv eller radio.
Margareta och Anna menar att det är viktigt att nyhetsrapporteringen nyanseras och att journalistiken förklarar istället för att förenkla. Det är ett problem att rapporteringen om Afrika är så likriktad. Det betyder att utländska journalister bevakar och skriver om samma saker. Bilden av Afrika blir därför väldigt ensidig och alla får del av samma sak. Anna menar att media bara tycks rymma en story åt gången från Afrika. Margareta Svensson som jobbar på Sveriges Radio rapporterar även kulturellt, vilket är ett försök till en annan slags journalistik.
- Samtidigt, säger Anna efter en stund, var det så att fler nyheter från Sydafrika trängde igenom och togs upp av hemmaredaktionen när vi var flera svenska journalister i Sydafrika.
Global Journalistik: Vad rapporterar sydafrikanska medier om när det gäller Sverige?
- De rapporterar just nu om tre saker: rättegången mot Wikileaks grundare Julian Assange, författaren Stieg Larsson och mannen som lät mörda sin fru i Kapstaden.
Global Journalistik: Hur ser man på Sverige i omvärlden?
- Före och efter Stieg Larssons böcker och filmer om Lisbeth Salander. Så kan man beskriva det. Förr var bilden av Sverige lika med framför allt ABBA, blondiner, Palme och internationalism. Idag ses Sverige som ett spännande land p.g.a. Stieg Larssons trilogi och filmen som Så som i himmelen.
Global Journalistik: Hur arbetar man i Sydafrika för att skapa en gemensam identitet?
Denna fråga är grundfrågan för regeringen. Och mycket har förändrats sedan avskaffandet av apartheid. Ylva Rodny Gumede, medieforskare och ansvarig för institutionen Global Journalistik vid University of Johannesburg, berättar att målet är ökad kulturell förståelse och att detta t.ex. syns i att företagsledare från storföretag idag är ute i kåkstäderna för att lära sig förstå de svarta människornas marknad.
Segregation och ett utbrett klassamhälle är det största problemet i Sydafrika idag. Arbetslösheten är värst inte rasismen. Men fortfarande är Sydafrika ett väldigt splittrat samhälle. Regeringen försöker hjälpa människor från slummen. Men fattigdomen är stor och de fattigas förväntningar stora.
- Många människor är missnöjda men alla tror, menar Anna Koblanck och Margareta Svensson, att ett mångkulturellt och demokratiskt samhälle är den enda vägen.
Medieforskaren Ylva Rodny-Gumede håller inte med och ifrågasätter denna beskrivning som den enda vägen. Ylva menar att rasismen är inbyggd och är finns under ytan mellan svarta och vita liksom mellan svarta sydafrikaner och flyktingar från andra afrikanska länder.
Global journalistik: Vad kan våra elever göra för att på bästa sätt förbereda sig för att göra en del av sin utbildning i Sydafrika?
Margareta och Anna säger att våra elever ska läsa allt som står i tidningarna om Sydafrika, besöka sydafrikanska ambassaden i Stockholm och se filmer om Sydafrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar